Nu skall jag berätta om min lilltös, 23 år gammal. För några år sedan gick hon på en information från facket. Kommer ihåg när hon ringde mig och sa "Mamma, detta var jätteintressant - jag går med i facket". Jättebra tyckte jag. Hon har sin anställning hos en av Sveriges största ungdomsarbetsgivare där man i och för sig i stort följer kollektivavtalen men där man också frekvent tänjer på begreppen.

Någon tradition av fackligt arbete finns inte bland de anställda hos arbetsgivaren. Hennes arbetsplats, med skulle jag tippa ca 40 unga människor anställda, hade före lilltösens ökade kunskap om vad som gäller enligt lagar aldrig haft ett skyddsombud!! Hon utbildades av facket och blev skyddsombud. Hon sitter även i sin fackavdelningens styrelse och har hunnit med att vara ombud på "sin" första förbundskongress.

Ja, det är tuft gjort av henne att ställa sig upp som facklig representant på arbetsplatsen! Det behövs många som hon! Jag själv känner mig väldigt övertygad om att facken behövs, mer än nånsin, runt om ute på arbetsplatserna. Vill även påstå att fackligt engegemang på arbetsplatserna utgör ett "vinna-vinna" förhållande för både arbetsgivare och anställd. Ingen arbetsgivare, offentlig eller privat, vinner i längden på att fullständigt slita ut sina anställda, både fysiskt och psykiskt. Vi vet dessutom att skyddsnäten för de som sliter ut sig, eller blir sjuka av annan orsak, har blivit väldigt glesa och värre blir det - inte minst för unga människor.
I det läget är alla förlorare.

Zarah har skrivit ett jättebra inlägg om stress - Sverige.

Och ärligt - ju mer jag funderar - desto mer övertygad blir jag över att Socialdemokraterna gjort ett för Sverige utmärkt val av partiledare!  Man hör av och till utttalande typ "Det är dags att skrota facken". Nääee, det är det inte dags för, fackligt arbete på arbetsplatserna och fackliga röster i politiken behövs mer än någonsin!!

... utmärkt beläggning på stekpannor och alltför effektiv beläggning på hjärnan. Ja, något sådant måste det vara. Snälla nån, vad svårt man har att lära nytt. Håller på med min kamera och försöker nöta in någon form av kunskap. Kanske det är som med stekpannan att om man skrapat och nött tillräckligt länge så fastnar det till slut.

För många år sedan arbetade jag med att vara kommuner behjälpliga med att starta upp minnesträning för åldersdementa. Jag kommer inte ens ihåg vilka övningarna var...

Hursomhelst - jag har varit ute i det vackra vintervädret med kameran och försökt komma ihåg hur man skulle göra, när man försöker ta bilder med "soft" rinnande vatten.

Tur att bäcken ligger nära så det är bara att pröva på. Nästa gång skall jag ta med mig stativet och se om jag kan tråckla upp det nere vid sidan av själva bäckfåran.

...och en lördag med trevligt sällskap!

När alla pilfinkarna kommer för att äta blir det fullt runt utfodringen. Det riktigt kryllar av dem i busken. Helt klart uppskattas bjudmaten fast det finns hur mycket mat som helst i naturen runt omkring.

Som ni ser på bilden ovan verkar det vara lite obekväm ställning för pippiarna.... Sitta med ett ben på pinnen och det andra i maten och krypa ihop för att komma åt godiset ... Men en av dem har kommit på hur man kan göra i stället...

...i att sova länge. Skrämde väl nästan slag på lilltösen när hon ringde i morse. Ja, morse och morse - allt är relativt. Kl var halv 10 när hon ringde. Först hade hon ringt till vanliga telefonen som jag inte hört ... och sedan mobilen som jag har vid sängen. Helt sanlöst är detta. Hursomhelst "den som sover - han syndar ej";)

Solen skiner och det går verkligen inte att blunda för hur fönstren ser ut. Bestämde mig för att i alla fall putsa missarnas fönster i vardagsrummet som förutom salt på utsidan, invändigt är täckt av små nosavtryck.

Kände mig nöjd när jag kom hem från Göteborg i förrgår. Lilltösens operation hade gått bra och jag hade lyckets hitta till sjukhuset med bil, t o m fått parkering nästan direkt utanför entren. Hon är en riktigt kämpe den tösen - inte mycket för att gnälla eller klaga. Men usch så ont hon måste ha i sitt ben!! Uppsatt för operation av det andra benet också.

Det var inte bara lilltösen jag fick träffa i stora staden. Hon bor hos en mycket bestämd kattdam, Maya, som är alldeles bedårande när hon sover - men som i vaket tillstånd har ett kroppsspråk som överträffar det mesta jag sett i kattväg. (bilden nedan har jag snott från lilltösens FB)

Mina missar var väldigt skeptiska när jag kom hem, har nogsamt luktat på väska, skor och långbyxor. Något skumt har jag varit ute på;)

Gör annars inte många knop - går med en bedrövlig huvudvärk och mår allmänt skit. Men är nöjd att jag gjorde resan till lilltösen.

Idag skall jag ge mig av ner mot Göteborg. Lilltösen skall opereras och jag skall hämta upp henne på sjukhuset när allt är klart. Känns bra att hon inte är ensam första natten efter narkos.

Här skiner solen och gårdagens snö ligger kvar. Den är nog borta när jag kommer hem i morgon, så det gäller att skapa lite stöd för att minnas att det faktiskt var snö - 1 dygn.

... tänkte misse nr 2 när han skulle gå ut..

Det är en sak med blodvärdet som jag varit mer rädd för än allt annat. Det är att det skulle visa sig att min kropp inte tar upp allt järn jag nu stoppar i mig varje dag och att jag inte kan producera egna röda blodkroppar. Att något skulle var fel från benmärgen t ex.

I går var jag på vårdcentralen med en remiss för en mer omfattande blodanalys igen mm. Liksom senaste gång var de snälla och körde ett Hb direkt, fast deras uppgift egentligen bara i detta fall är att fixa att proven blir tagna och sända till sjukhuset för analys. Det är fördelar med att vara ett "intressant" fall - eller också är det det att jag är så himla trevlig.:) Glädjande nog hade Hb stigit mer än jag kunde drömma om. Det känns jättebra!! Nu måste ju tillskottet från blodtransfusionen vara förbrukat och det har ändå stigit bra!! Blir nöjd för varje sak som fungerar.
På något sätt skulle det känns det bättre med en blödning någonstans som orsak.

Inte för att jag kan sådant här överhuvudtaget - men om inte HB stigit trots allt järn - så tror jag att det varit riktigt tokigt. Det tycker jag verkar logiskt i allafall. Nu får vi se vad resterande 14 analyser ger för resultat. Men vad de innebär har jag ju ändå ingen susnig om så det är ingen ide att fundera på nu. Hursomhelst de letar vidare efter orsaken och det är bra! Något måste ju ha hänt - det går ju inte att komma från.

Sedan så är det ju det här med att lyssna på kroppens signaler lite bättre ... får träna på det!

Men vilket envist blåsande - så enerverande. Nu ser jag fram emot dagen när tidningarna stort kan slå upp t ex "På tisdag är ingen varning utfärdad längs västkusten". Det skulle verkligen vara en nyhet.

 

 

Idag har jag plockat ner alla inne-boende tomtar. Förmodligen hade de fått vädra sig lite längre om det varit väder som på något sätt påminde om vinter. Men sagt o gjort. Nu har de återvänt till sina lådor och lådorna har jag denna gång inte krångelplacerat längst in i förrådet - för snart är det jul igen.  Får erkänna att innehållet i övriga lådor i förrådet inte efterfrågas med lika hög frekvens;)

De "ute"-boende tomtarna får stå kvar i sina fönster i olika byggnader ett tag till.

...vi har kommit här denna vinter är 3 snöstjärnor på SMHI:s lokala långtidsprognos som senare käckt byttes ut mot mer relevanta sneda streck. Ja, ni vet hur de ser ut.

För några veckor sedan såg jag i skogsbacken ovanför huset något som faktiskt var vitt. Såg lite konstigt ut eftersom det var en vit dutt här och en där. Blev inte att jag fick fotat för det vita låg lite "illa till" och jag hade en yrseldag;) Nästa dag var det borta. Tidningen skrev om fenoment som uppstår vid "rätt" väderförhållanden när vatten i gamla döda grenar "fryser ut" i något som närmast liknar tunna trådar. Att det kallas för "Änglahår" är inte konstigt.

I går fanns det där igen under några timmar efter frostnatten som följt på ett evigt regnande.

För den som undrar så kan jag berätta att idag finns det ingen som helst chans att träffa på "Änglahår". Här har regnat hela året så här långt...

Tror det räcker att sammanfatta det gågna året så. För egen del avslutar jag året med årets första rejäla halsont, huvudvärk och feber. Men det går ju över så det gör inte så mycket.

Nu hoppas vi på nästa år i stället och jag vill önska er ett riktigt ......